A. Wailer's Hold, innan avfärd mot Grindbone.

Den skarpörade barden Odo har fått reda på att 4-6 st Rust Brothers frågar ut kroggäster i norra delen av Wailer's Hold om ett resande sällskap. Medlemmarna ur Rust Brothers hade tydligen brevledes blivit kallade till Broder Sturkas i The Hollows. Broder Sturkas behövde deras stöd ang en kvinna i byn som tydligen hade magiska förmågor! När väl "bröderna" anläde till byn visade det sig att Broder Sturkas var mördad! Dessutom hade den beskrivna kvinnan försvunnit, tillsammans med ett brokigt sällskap av ... äventyrare!

Nu hade Bröderna spårat äventyrarna till Wailer's Hold. Tydligen hade de också fått information av en överlevande vägstrykare, vars kamrater blivit "mördade" av ett sällskap för någon dag sedan, att detta mördarband hade en helande kvinna i sitt sällskap! Det hade trashanken själv sett. Dessutom var hon inte den enda i det sällskapet som behärskade helande magi! 

Äventyrarna, som jag f n fortsätter att kalla dem, drog sig försiktigt norröver. Förvisso hade de "blod på sina händer", men mer p g a självförsvar, varför epitet "Mördarband" hittills inte passar in i min berättelse.

B. West of Wailer's Hold

Vid ett kort rast-vila-tillfälle blev de varse ett gnisslande ljud och

kände också lukten av bränt kött. Över krönet på en närliggande

kulle kom en riddare långsamt vandrande.

The smell of burning meat reaches your noses, and at the same time

you hear heavy footsteps. Something is making its way over the hill.
The creature is making a terrible racket, squeaking and clattering.

The very ground is shaking. In front of you, stands a massive knight,

completely covered by ancient, rusty black armor. The breastplate has

a sign hammered into it. The creature carries a sword, brown hued

with dried blood.

Märket som rustningen var dekorerad med var tecknet för guden

Rust. Harakdan bedömde att den nog var flera hundra år gammal.

Efter att riddaren, tyst inspekterat sällskapet, vandrade den norrut

utan att några meningar eller våldsamheter utbyttes.

C. Tiggare i sikte

Avfärden västerut blev mer problematisk än planerat. Det visade sig att om man i följande ordning går västerut, nordväst, norrut, nordost, österut, sydost, söderut och sedan sydväst så hamnar man oftast där färden startade åtta timmar tidigare. Så blev det också för sällskapet. Detta konfirmerades dessutom av att de hittade Rylles tobakspung som enl hans själv "måste ha tappat när vi bröt läger för denna etappen!"

När våra äventyrare så äntligen fixat stadig västlig kurs kunde de efter några timmar se ett femtontal tiggarliknande trashankar på väg norrut. Sällskapet beslöta att inte döda dem, till skillnad från tidigare möte med dylika figurer.

D. Floden The Wash

Så anlände äntligen sällskapet till den 100-200 meter breda

floden The Wash. Här var floden hyfsat strid och något färje-

läge syntes inte till utmed flodstranden. Däremot hittade de

en gravkummel som omedelbart skändades. Detta fick, den i

eviga sömnen vilandes, riddaren att vakna. Besviken av att ha

blivit störd, samt att vilan faktiskt inte var evig, attackerade

riddaren gravskändarna! Sällskapet gjorde processen kort med

den ringrostige krigaren och de vandrade därefter oskadda vid-

are uppströms. Nu, ett silversmycket rikare samt med ett nytt

epitet att lägga till i sina curriculum vitae ... Gravplundrare.

Ju mer uppströms de vandrade blev floden alltmer strid och mot dagens slut nådde de fram till en mäktig fors. Beslut om att ta sig upp mot närliggande sjö togs. Där hoppas sällskapet att det finns ett färjeläge vars båtar kan ta dem över sjön. Därifrån bör de, isåfall, torrskodda kunna ta sig till Grindbone.

E. Bataljen vid bryggan

Sällskapet följde forsen motströms under en vandring i ständigt motlut och nådde forsens begynnelse efter några timmar. Framför dem bredde en stor sjö ut sig och dess bortre begränsning gick inte att skönja. Medans övriga i sällskapet tog en rast gav sig Harakdan av mot sjöns östra strandlinje i syfte att spana efter otrevliga överraskningar samt ev lokalisera någon form av brygga. En anläggningsplats upptäckte han men även ett sällskap på 5-7 personer i anslutning till bryggan. Två av dessa verkade vara utposterade som vakter. Harakdan drog sig tillbaka och rapporterade sina upptäckter för sällskapet.

Det är osäkert om vårt sällskap närmade sig med fredliga avsikter, dock föreföll det inte så för personerna vid bryggan. De misstog kanske våra hjältar för mördarband och grav-skändare. Personerna, som liknade soldater eftersom de alla var klädda i liknande utstyrsel, drog vapen och gick till attack. Striden började synnerligen dåligt för "soldaterna" då Rylle förpassade en sling-kula in i en av soldaternas hjärna i samma ögonblick soldaten förde handen mot sitt svärd. Svärd svingades, yxa yxades, sling-kulor slungades, pilbågspilar penetrerade och händer helade! Allt omvarandra till dess Rylle med tordönstämma (Nåja, för en halfling lät det ganska högt) befallde soldaterna att lägga ned vapen. Blodiga och lätt skadade gav de två kvarvarande soldater upp och lade följd-aktligt ned sina långsvärd. Fyra av deras bröder, det visade sig att dessa "soldater" ingick i en order - "Rust Brothers", låg döda på marken och fortsatt motstånd var meningslöst.

Vid brödernas lägerplats låg en illa tilltygad person. Blek, blåslagen med blod rinnande från ena mungipan tittade hon förundrat på våra hjältar. Galderan skyndade fram till den svårt skadade kvinnan för att lindra hennes skador då hon sa:

- Galderan? Är det Galderan?

Galderan tittade förvånat på henne och upptäckte förskräckt att han kände igen den misshandlade kvinnan!

- Nirvea!?!?

F. Sällskapet når Grinbone

Galderan lyckades hela Nirvea emedan några av våra hjältar gjorde tvärtom med de överlevande Rust Brothers. Viss info släppte de ifrån sig innan de fick "mata fiskarna".

Bröderna planerade att ta Nirvea till Grindbone för överlämna henne till Områdesprästen (en Ferrale) Hamedas. Nirvea skulle anklagas för att vara en Raven Sister samt att hon misstänks ha mördat broder Sturkas i The Hollows. Nirvea erkände senare för sällskapet att hon ansågs sig tvungen att ta livet av Sturkas. "Det var antingen han eller jag! Hans uppträdande blev allt mer misstänkt och när han började förhöra byborna om mina göromål förstod jag att det bara var en tidsfråga innan han skulle slå till." Efteråt tog jag tillfället i akt att följa med er söderut. I Wailer's Hold blev jag kontaktat av Zagera, en medsyster (Raven Sister) som behövde hjälp med att lokalisera och befria en nära vän och tillika druid. Hans namn är White Sun och sitter inlåst någonstans innanför murarna i Grindbone. Hur ska man känna igen honom? Jo, han har sitt namn intatuerat i nacken ... med Maha-tecken.

Mitt på dagen anländer således en mindre segelbåt med tre mäns besättning. Mistral, som skutan heter, ägs av den ärrige och åldrige kaptenen Greger Buske. Resan gick först västerut till en brygga från vilket en väg ned mot byn Stagwallow ringlade sig. Därefter styrde kapten skutan mot Grindbone dit sällskapet anlände vid 16-tiden. Barden lyckades charma skepparen så pass att han undslapp sig en legend inte många kände till men som han under otaliga resor plockat upp brottstycken av. Med låg röst berättade han legenden om regent-kronan Stanengist. Se Lore.